Det finns olika sätt att förverkliga ventilationen på. Under åren har tekniken som ingår i systemen ökat, men den huvudsakliga principen har förblivit densamma. Huvudtyperna för ventilationssystem är:
- självdrags (naturlig) ventilation,
- mekanisk frånluftsventilation
- mekanisk till- och frånluftsventilatiobn
Självdragsventilation
Självdragsventilation är vanlig i hus som är byggda före 1960-talet. Då flyter luften baserat på fysikens lagar utan elektricitet, helt ”gratis”.
Självdragsventilationen baserar sig på höjd- och temperatur skillnader, samt tryckskillnader orsakade av vindpåverkan. Varm luft stiger upp genom ventilationskanalen och ut genom skorstenen. Detta skapar undertryck i lägenheterna som i sig drar in ny luft för att utjämna trycket. Ju större tryckskillnad, desto bättre fungerar självdragsventilationen, dvs bäst under kalla årstider och under blåsigt väder. Därför är känslan av drag på vintern ett vanligt problem med självdragsventilation, medan rummen måste vädras genom att öppna fönstren under varma dagar.
För att ventilation ska ske krävs det att byggnaden har tillräckligt många ersättningsluftsventiler eller att det finns springor i fönstertätningarna så att det kommer in ny luft. I många fall har självdragsventilationen förstärks till exempel med en köksfläkt eller en våtrumsfläkt som kan användas vid behov.
Självdragsventilationen har inte värmeåtervinning från frånluften, det betyder att all värmeenergi som finns i frånluften går till spillo med frånluften.
Mekanisk frånluftsventilation
Mekanisk frånluftsventilation är vanlig i hus byggda mellan åren 1960 och 1990.
Frånluftsventilationens verksamhetsprincip påminner om självdragsventilationen, men man säkerställer tillräcklig ventilation antingen genom en takfläkt eller med kanalfläktar.
Tack vare fläktarna är inte frånluftsventilationen beroende på vädret utan fungerar effektivt även på sommaren. Mekaniskt ventilation kräver alltid ersättningsluftsluftventiler eller vädringsfönster genom vilka man får in frisk uteluft in i lägenheten för att ersätta frånluften som har sugits ut. Det är vanligt att ventiler saknas eller täpps till och det gör att smutsig ersättningsluft kommer in från fel platser, till exempel från byggnadens sprickor, trapphus, närliggande lägenheter, eldstäder avlopp, etc.
I höghus är mekaniskt frånluftsventilation vanligtvis ordnat med en så kallad gemensam kanalprincip, vilket innebär att ventilationen från alla bostäder som ligger ovanpå varandra är anslutna till en gemensam frånluftskanal (termen ”ventilationskanal” används också). Ett annat alternativ är lägenhetsspecifika separata kanaler, där frånluften från varje lägenhet samlas upp i en egen kanal som sedan leder till taket, där det finns en takfläkt som kan styras från lägenheten. Med gemensam kanalprincip finns det mer golvyta i lägenheterna, men den centraliserade styrningen ger inte lägenheterna egen kontroll, vilket man får genom separata kanaler.
Höghusens frånsluftsventilation styrs vanligtvis av en timer.
Då arbetar ventilationen för det mesta, för att spara energi, på 1⁄2 effekt den största delen av tiden och på full effekt på morgonen då folk förväntas ta en dusch innan de går till jobbet eller skolan och på kvällen när folk förväntas laga mat.
Nyare frånluftsmaskiner är frekvensomformarstyrda, dvs deras effekt kan justeras steglöst.
Ventilationen kan lägenhetsvis justeras något med tilluftsventiler i fönsterkarmarna, i vädringsfönstren eller med tilluftsventiler i ytterväggarna. Om det från en tilluftsventil kommer in för kall luft under vintern där man vistas, kan man öppna andra tilluftsventiler varpå flödet minskar i den första ventilen. Att stänga av eller stoppa igen ventilen flyttar bara problemet till en annan plats. Justering eller strypning av övereffektiv ventilation görs i sin tur alltid med frånluftsventilerna, inte genom att stänga tilluftsventiler. Att täppa igen tilluftskanaler ökar undertrycket i lägenheten och smutsig ersättningsluft kommer in från fel platser. Invånare bör inte själva justera frånluftsventilerna utan att veta vad de gör, eftersom justering av frånluftsventilen i en specifik lägenhet påverkar ventilationen i alla andra lägenheter som hör till den gemensamma kanalen, dvs det påverkar hela balansen i ventilationen.
I mekanisk frånluftsventilation finns inte värmeåtervinning. Det betyder att all värmeenergi som finns i frånluften försvinner med den. Dessutom förbrukar fläktarna el. När det gäller energieffektivitet är detta ett ineffektivt system.
Mekanisk till- och frånluftsventilation
Mekanisk till- och frånluftsventilation värmeåtervinning började bli vanligare på 1980-talet. Med nuvarande bestämmelser för byggnader och energieffektivitet finns detta system utan undantag i nästan alla nya hus.
I mekanisk till- och frånluftsventilation förs luften in såväl som ut med fläktar.
Ventilation från ”smutsiga” rum fungerar på samma sätt som i mekanisk frånluftsventilation, men utöver detta förs också ersättningsluft till andra rum från ventilationsaggregatet med hjälp av en fläkt i tilluftkanalen. Värmen i frånluften återvinns med värmeåtervinning genom att överföra den tillbaka till tilluftsvärmen.
Detta minskar kraftigt energiförlusten från ventilationen.
Mekanisk till- och frånluftsventilation borde alltid hållas på för att upprätthålla god inomhusluft. Detta ökar i sin tur elförbrukningen något.
Husbolagens mekaniska till- och frånluftsventilation kan antingen vara ett centraliserat eller ett lägenhetsspecifikt system: I centraliserad till- och frånluftsventilation har alla lägenheter ett gemensam ventilationsaggregat som vanligtvis ligger antingen i maskinrummet på taket eller på vinden. I ett bostadsspecifika system har varje bostad sitt eget ventilationsaggregat, som vanligtvis är beläget till exempel i ett badrum, i en klädkammare eller i mellantaket i hallen. Detta bostadsspecifika system kan invånarna själv justera vid behov.