Byggnaderna varierar mycket i storlek och i invånarmängd, vilket innebär att den totala energiförbrukningen uträknad endast i kilowatt- eller megawattimmar inte är ett mycket ändamålsenligt sätt att beräkna energieffektiviteten. Byggnaders energiförbrukning ges vanligtvis som en årlig specifik förbrukning, antingen per byggnadsareal eller per volym. Referensenheterna (vertailuyksikkö) för energiförbrukningen är då kWh/m2 eller kWh/m3. Husbolagets vattenförbrukning rapporteras vanligtvis i liter per person och dygn (l/person/dygn).
Man använder ofta termen värmeindex i samband med förbrukningen av värmeenergi i byggnader. Värmeindexet berättar alltså hur mycket värmeenergi per byggnadskubikmeter (kWh/rm3) har använts för att värma utrymmena och bruksvattnet.
Genom att bestämma den specifika förbrukningen blir det möjligt att följa upp byggnadens utveckling angående energiförbrukningen under olika år och jämföra energieffektiviteten mellan olika byggnader. En stor specifik förbrukning tyder på energiförlust. I bedömningen av inbesparingsmöjligheter är det dock viktigt att ta hänsyn till att man jämför byggnader av samma typ, dvs. byggnader med samma ålder och utrustningsnivå. De gällande byggnadsbestämmelserna liksom de populära konstruktionslösningarna har styrt byggandet. Detta kan man se i tidstypiska byggnaders specifika förbrukning. För att uppnå så låga byggkostnader som möjligt i själva byggandet har man vanligtvis uppfyllt minimikraven för en viss tidsperiod även med tanke på energieffektiviteten. Grundrenoveringar gjorda i jämförelsevis liknande byggnader, ny husteknik, drift- och underhållsåtgärder samt invånarnas konsumtionsbeteende är efter byggandet faktorer som påverkar den specifika förbrukningen.