Alla ikraftvarande byggnadsbestämmelser i Finland förutsätter att nya byggnader planeras och byggs på ett sådant sätt att energi och naturresurser används sparsamt. Om det är tekniskt, funktionellt och ekonomiskt genomförbart måste enligt reglerna en existerande byggnads energieffektivitet också förbättras i samband med byggnads- eller åtgärdstillstånd, eller i samband med reparations- och förändringsarbete eller i samband med ändring av byggnadens användningssyfte.
Sedan början av 2018 har miljöministeriets förordning om energieffektivitet i nya byggnader (1010/2017) styrt byggandet till så kallade nära-nollenergibyggnader. Målet är att alla nya byggnader från och med början av 2021 ska vara nära-nollenergihus och vars mycket låga energibehov till stor del kommer från förnybara källor. En nära-nollenergibyggnads energikonsumtion är alltså inte nästan noll, men energin används effektivt och ändamålsenligt.
Nya nu planerade byggnader är alltså mycket energisnåla, men att snabbt förbättra energieffektiviteten i vårt nuvarande byggnadsbestånd är svårt då det förnyas långsamt. Detta innebär att energiförbrukningen i befintliga byggnader måste minskas avsevärt i framtiden.
Den största sparpotentialen i Finlands bostadsbestånd finns hög- och radhusen byggda på 1960–1980 talen som ofta använder mycket energi. Den största andelen byggnader i vårt land är faktiskt från de här åren.